Att möjliggöra istället för att begränsa

Skriven av

Eva Edgren

föreståndare vid daghemmet Brita Maria Renlund

Syftet med den fysiska aktiviteten inom småbarnspedagogiken är enligt grunderna för planen för småbarnspedagogik att inspirera barnen att röra på sig på många olika sätt och känna glädje över att röra sig. Barnen skall ha möjlighet att på ett mångsidigt sätt röra på sig både inomhus och utomhus och långvarigt stillasittande bör undvikas. Barnen skall ha möjlighet till fartfyllda fysiska aktiviteter. (Grunderna för planen för småbarnspedagogik 2016)

Med de här texterna från styrdokumenten i tankarna kan vi se över våra egna attityder och förhållningssätt till livliga inomhuslekar. Varför är de vuxnas spontana reaktion på en fotbollsmatch inomhus ofta ”nej”? Skulle det gå att ordna en fotbollsmatch inne genom att flytta möbler åt sidan och ge barnen en mjuk boll? De verkliga begränsningarna för barns rörelselekar är ofta vuxnas rädsla för att det blir bökigt och oroligt, eller att någon kan skada sig.

En ny studie, Taitavattenavat, gjord vid Jyväskylä universitet, visar att barn som växer upp i storstadsmiljö är klumpigare än barn som växer upp på landsbygden, detta trots att barn som bor i städer oftare deltar i ledd idrottsverksamhet. Parkerna och daghemsgårdarna som barnen vistas på är ofta små och omgivna av bilvägar. Livliga bollspel begränsas för att inte skada andra barn eller för att bollen inte skall flyga ut på gatan.

För att uppnå de nationella rekommendationerna på tre timmar motion dagligen krävs det mera än ledd idrottsverksamhet och fri utevistelse. Barnen måste också ges möjlighet till att fritt röra på sig inomhus, det måste finnas utrymme också för mera fartfyllda lekar och motoriska utmaningar.

Då den vuxna visar hur man ska göra för att tryggt klättra upp och ner tex för ribbstolen, i stället för att hindra barnet från att klättra, lär sig barnet ganska fort hur det skall bära sig åt. Vilken lycka det barnet utstrålar i den stunden det har lärt sig att erövra ribbstolen!

En dag klättrade tre barn upp på vår ca 1 meter höga hylla. Jag lyckades hejda mig själv och i stället för att hindra barnen från att klättra frågade jag vad de höll på med, till svar fick jag ”vi leker Lotta på Bråkmakargatan” och då förstod jag ju att det var helt nödvändigt att klättra på hyllan. Barn som flitigt övar sig på att klättra och hoppa på och från olika möbler och underlag blir ofta mycket skickliga och tack vare bättre motoriska färdigheter och bättre balans blir de också mindre olycksbenägna.

Det är spännande att se hur skickliga och modiga barn blir då de får bära omkring och flytta på möbler och sedan klättra, hoppa och balansera på dem. En av de mest populära sysselsättningarna hos oss just nu är att hoppa från sängen ner på en ”fatboy”, inte sällan är den här hopp-leken en del av en fantasilek, barnen hoppar ”plums i plurret”, fallskärm eller något annat spännande.

För att den här typen av fartfyllda lekar ska vara trygga blir den vuxnas roll att möjliggöra, i stället för att hindra och begränsa, genom att flytta undan saker som barnen kan slå sig på, och att handleda barnen så att de lär sig hur de ska göra för att behärska sin kropp och bemästra olika hinder. Genom att diskutera och fundera med barnen bygger barn och vuxna tillsammans den miljö som krävs just för en speciell lek, en miljö som är både trygg, spännande, inspirerande och utmanande. Och när leken är över hjälps alla åt att ställa sakerna på rätt plats igen så de är lätta att hitta då följande äventyr skall byggas.